Jag har kommit fram till att 4års äldern är den bästa värsta och mest underbara, jobbigaste åldern man kan ha på sitt barn. Älskar Liams uppfinningsrikedom, hans tankar och uttryck, hans sätt att lägga ihop info och få de så fruktansvärt rätt.
Ex: ” Du mamma borde inte du gosa med mig i stället, jag har faktiskt varit borta en hel vecka hos pappa” Liams kommentar när han vaknar första morronen hemma efter att ha varit hos Glenn och hör mig och Nicke ligga och småprata i sängen brevid han.
” Jag är allergisk mot bäbisar! De kommer kalla vindar i ögonen och så rinner de vatten. Doktorn säger att sjukdomen inte går att bota, den kallas avundssjuka´! Den kan gå att bota med massa kanelbullar och varmchoklad.. vi kanske ska prova de?! ”
” Mamma jag tycker Nicke kan flytta så bor vi i hans hus själva. Du ska ju ändå gifta dig me mig”
”Du doktorn, jag ska inte bli skogshuggare. Är bättre jag spelar teater, så jag önskar mig en låtsas yxa och mjuka granar i plast till julklapp.” Liam efter att ha försökt hugga ner vår rönn med en yxa, vilket slutade med att den landade i hans huvud.
” – Ge mig en puss LIAM!! – Men mamma blir inte Nicke fruktansvärt arg på mig då??”
” – Förlåt, men mina öron va inte öppna. Ska försöka ha den öppna imon i stället” Liams ursäkt för att han inte orkade hjälpa till att göra iordning efter middagen.
De kommer komma fler citat de är jag övertygad om… tok killen 
Annars är allt som vanligt här.. Jaja lite mer kaos än vanlig kanske då :S .. Flytt och saker som ska hitta sina platser. Men de löser sig, Jag / Vi är SÅ lyckliga. Trodde aldrig att livet skulle bli såhär bra
Men tyvärr har jag en liten klump i magen. Jag vet att jag borde ta tag i de. Men vet inte hur. Medl från dig i lördags betydde mycket bara så du vet. Att du finns där som alltid innan skulle betyda så mycket. Vill aldrig förlora dig och vår vänskap <3 666.